Stockholmsidrott


Arenor

Globen

Globen Stockholm Globe Arena, eller Globen som man brukar säga, ritades av Berg Arkitektkontor AB, och började byggas 1986. Inför ishockey-VM 1989, som Sverige skulle vara värdnation för, färdigställdes arenan, och den pampiga invigningen var den 19 februari.
 
Globen är världens största sfäriska byggnad. Den är 85 meter hög med en diameter på 110 meter, och den rymmer lite över 16 000 åskådare. Publikrekordet sattes den 17 juni 1992, då 16 337 åskådare var där för att titta på Bruce Springsteen.
 
Byggnaden är inte bara en hockeyarena. Genom att skjuta läktarna fram och tillbaka kan man skapa allt ifrån en operascen till en cirkusmanege!
 
 
 

Råsunda

Råsunda Så tidigt som den 18 september 1910 invigdes fotbollsstadion Råsunda. Det var då en enkel liten arena med träläktare, men man insåg tidigt att den rymde alldeles för lite folk och därför beslöt man sig för att bygga en ny. Nuvarande Råsunda invigdes av Gustav V den 17 maj 1937. Arenan var då Nordens största och modernaste fotbollsanläggning med en kapacitet på lite drygt 40 000 åskådare. Efter 45 år insåg man att Råsunda hade förfallit och att man skulle bli tvungen att renovera den. Detta gjordes 1983, men för att klara av renoveringen ekonomiskt tvingades man att sälja Råsunda till Svenska Fotbollsförbundet. Under renoveringen revs den gamla västra läktaren för en nyare större byggnad med bl. a. läktare och restauranger i. De dränerade marken och lade en ny gräsmatta. Under 90-talet har de byggt på "gavlarna", södra respektive norra läktarna har tillkommit. Efter ombyggnaden rymdes cirka 53 000 åskådare på läktarna.
 
Förutom EM 1992 har även dam-VM-finalen 1995 och cupvinnarcupsfinalen 1998 spelats på Sveriges nationalarena.
 
 

Stadion

Stadion Stadion byggdes inför OS i Stockholm 1912, och den 1 juni var arenan äntligen klar för invigning. Solskensolympiaden var en succé! Vädret var strålande och den nya arenan jättebra. Olympiaden 1912 är inte den enda som har varit på Stadion. 1956 när det var OS i Melbourne hade de problem med karantänsbestämmelserna, så alla ryttartävlingar förlades till Stadion.
 
Ritningarna gjordes av Torben Grut, Det kostade 1 187 889 kronor att bygga stadion, rena reapriset!
På läktarna fick 22 000 åskådare plats (numer 27 000), men det släpps ändå inte in mer än 15 000 åskådare under matcher p.g.a. säkerhetsskäl. Publikrekordet sattes 1946 i en match mellan DIF - AIK. Publiksiffran var 22 108.
Stadion är faktiskt den anläggning där flest världsrekord har slagits, hela åtta stycken!
 
 
 

Lag


AIK

Den 15 februari 1891 grundades den svenska idrottsförening som har haft flest medlemmar genom tiderna. Stiftaren hette Isidor Behrnes och var en 23-årig typograf från Östermalm. Namnet AIK, som är en förkortning av Allmänna Idrottsklubben, valdes för att tanken var att klubben skulle ägna sig åt allmän idrott, främst friidrott. Klubben skulle även vara öppen för alla.
AIK 1896 startades AIK:s fotbollslag, som sen kom att bli AIK:s största del. 1929 höll hela klubben på att upplösas. Det hade gått dåligt för bl.a. fotbollslaget och de höll på att trilla ur Allsvenskan. I sista matchen räddades klubben när de vann med 2-1 mot Malmö.
Det första SM-guldet i fotboll kom 1900. Efter det har de vunnit tio gånger, 1901, 1911, 1914, 1916, 1923, 1932, 1937, 1992, och 1998. De spelar sina matcher på fotbollsstadion Råsunda.
I hockey har de tagit sju guld, 1934, 1935, 1938, 1946, 1947, 1982 och 1984, och sina matcher spelar de på Globen eller Hovet. AIK:s smeknamn är "Gnaget". Det namnet fick klubben genom två händelser under 20-talet. Klubben hade dålig ekonomi då och hade därför inte råd att köpa nya matchtröjor. De fick istället tvätta dem så många gånger att de tillslut blev grå, råttfärgade. Den andra anledningen var fotbollslagets ettriga spel när de "gnagde" till sig poäng.
AIK är fortfarande en av Stockholms största och mest framgångsrika klubbar.
 
 

DIF

DIF Vintern 1889 gjordes det första försöket att bilda Djurgårdens Idrottsförening, men det lyckades inte för de saknade helt organisation och hade ingen möteslokal. Allt slutade med att deras dåvarande ordförande, Styvben Starke, smet med pengarna och söp upp dem.
1891 gjordes det ett nytt försök, denna gång av 22-åriga John Jansson. Han lyckades, men han tillät endast personer som bodde på Djurgården eller som tidigare hade bott där att vara med. Numer är klubben öppen för alla.
DIF har tagit sju SM-guld i fotboll, 1912, 1915, 1917, 1920, 1955, 1959, 1964 och 1966, och deras hemmaplan är Stadion.
I hockey har de tagit hela 14 SM-guld, vilket är flest i Sverige. Det hände 1926, 1950, 1954, 1955, 1958-1963, 1983, 1989-1991. De spelar nu för tiden sina matcher i Globen, precis som AIK gör.
Djurgården är Sveriges internationellt mest meriterade lag.
 
 

HIF

HIF Hammarby IF bildades 1897, men egentligen kan man säga att det startade åtta år tidigare. Den 10 april 1889 bildades nämligen Hammarby Roddförening av Axel Schönthal. Roddarna som var medlemmar i klubben var duktiga idrottsmän som inte bara var bra på rodd. På vintrarna hade de skid- och skridskotävlingar på sjön där de brukade ro på somrarna, och efter några år började de även löp- och simträna. Därför bestämde de sig 1897 för att döpa om klubben till Hammarby Idrottsförening.
1921 kom Hammarbys fotbollslag med i svenska serien. Det har inte gått så bra för Hammarbys fotbollslag genom tiderna. De har hittills inte vunnit något SM-guld, men vem vet vad som kan hända i framtiden?
Samma år började även klubben att spela hockey. De har varit svenska mästare 1932, 1933, 1936, 1937, 1942, 1943, 1945 och 1951. Numer går det inte så bra för Hammarby i hockeyn. De är däremot bättre på att spela bandy! De leder för tillfället den högsta divisionen.
 
 
 

Stora händelser


OS i Stockholm 1912


OS Sveriges hittills enda olympiad var den 5 maj 27 juni, 1912 i Stockholm. Den kallades för Solskensolympiaden.
I olympiaden deltog 28 nationer. Det var 2547 aktiva som tvälade i 13 idrotter, 102 grenar. 2490 var herrar och 57 damer. Sverige, som hade den största truppen med 482 aktiva, gjorde succé. Vi tog 25 guld, 24 silver och 17 brons.
I Stockholm var första gången man använde elektrisk tidtagning och målfoto. Det var även första gången man hade exakt koll på antalet åskådare.
 
Japanen som kom bort!
Den kanske roligaste händelsen under olympiaden var när Schizo Kaiuakani mystiskt försvann under olympiadens maratonlopp. Senare fick arrangörerna veta att han brutit loppet i närheten av Tureberg. Han hade gått in i en trädgård och blivit bjuden på förfriskningar. 55 år senare kom han tillbaka och slutförde loppet.
 
 

Fotbolls-VM

Fotbolls-VM Fotbolls-VM 1958 (det sjätte VM-slutspelet sedan starten 1930) gick av stapeln i Sverige den 8 - 29 juni. 16 lag möttes, bland annat Sverige, favorittippade Brasilien och de regerande mästarna Västtyskland. Matcherna spelades på flera orter i södra Sverige, Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Eskilstuna, Borås, Halmstad, Helsingborg och Sandviken. Finalmatcherna spelades på Ullevi i Göteborg och Råsunda i Stockholm.
VM-slutspelet innebar ett rejält uppsving för TV-tittandet i Sverige. Antalet TV-licenser ökade från 23 000 till 148 000 i samband med fotbolls-VM.
Sverige gjorde en bra turnering och kom till final efter att ha besegrat Sovjetunionen i kvartsfinalen och Västtyskland i semifinalen. I finalen (som spelades på Råsunda den 29 juni 1958) fick de möta Brasilien.
Sverige gjorde det första målet redan efter fyra minuter, något som orsakade ett enormt jubel bland de 49737 åskådarna (mestadels svenska). Fem minuter senare lyckades dock Brasilien kvittera och de dominerade sen resten av matchen. De hade större delen av turneringen haft ett spel som inget av de andra lagen kunde rå på, och det höll även i finalen, som slutade 2-5 till Brasilien.
Efter matchens slut sprang de brasilianska spelarna ett ärevarv runt stadion med en stor svensk flagga mellan sig, som en hyllning till motståndarna och värdarna för turneringen.
Hela VM-slutspelet var överlag ett väl genomfört arrangemang, med välspelade och målrika matcher och en stor publik (i genomsnitt nästan 25 000 per match).
VM 1958 var det stora genombrottet för den då 17-årige brasilianaren Pelé. Han spelade bara i de fyra sista matcherna, men hann ändå med att göra 6 mål varav 2 i finalen. Bara Juste Fontaine, Frankrike, gjorde fler mål.
 
Slutplaceringar:
  1. Brasilien
  2. Sverige
  3. Frankrike
  4. Västtyskland
  5. Jugoslavien
  6. Wales
  7. Sovjetunionen
  8. Nordirland
  9. Tjeckoslovakien
  10. Ungern
  11. England
  12. Paraguay
  13. Argentina
  14. Skottland
  15. Österrike
  16. Mexico

Av: Patrik Svensson och Emma Lindqvist 8:3, 1999
 
Tillbaka

 
Senast ändrad 2003-10-18 17:53:25
Copyright © 2000-2008 Emma Lindqvist,
emma at helgo punkt net