| 2003-08-15, 20:57: Random rant om att känna någon |
Jag funderar på om en lämplig definition av att känna någon i dagens postmoderna, postironiska, postvettiga samhälle kan vara denna: Man känner någon då man någorlunda bra kan avgöra när denna person menar allvar och när han/hon är oseriös. Och på vilken metanivå. Efter en snart halvt livslång vänskapsrelation till Jonas, till exempel, tycker jag mig ganska oftast kunna avgöra då han bullshittar. Men det tog ett tag. Olika personer är förstås olika svåra att hajja. Att tränga in i det åkerlundska hjärnkomplexet kräver sin man eller kvinna. Linus tycker jag mig förstå ganska bra, men man märker ibland, som nu senast under reggaefestivalen (som jag snart ska skriva om) att andra personer är helt lost. Jöns känner jag ju inte lika bra, vilket märks då jag läser hans nya fantastiska nätsatsning Nutiden, men jag placerar den i seriositet någonstans mitt emellan ANTI-net och Åkerlund Online. Så till moderfrågan... Känner Simon sig själv? En stunds omkringbrowsning på Hörnan kan ju lätt ge intrycket av mig som en... komplett galning. Nja, jag fattar nog inte riktigt vad jag är för en filur. På Spray Date ska man beskriva sig själv på typ 20 rader. En fasansfull uppgift som vanligt, speciellt då man samtidigt ska försöka ge intryck av sig själv som något slags datematerial. Men lite intressant faktiskt. |
Ah, tack för länken till Åkerlund Online, den kände jag inte till. Unge herr Åkerlund är en av mina favoritskribenter, så den satt fint! |
| Skrivet av dr. Puterman, 2003-08-15, 21:09 |
:-) Grymt snabb respons där! |
| Skrivet av Simon, 2003-08-15, 21:13 |
Ursäkta att jag missbrukar din blog för privat dating, men jag skulle vilja datea dr. Putermans bok om Universum. |
| Skrivet av dr. Phil, 2003-08-15, 21:22 |
Nej, det är lugnt. Jag funderar allvarligt på att starta min egen dejtingsajt eftersom alla de befintliga suger på något sätt. Extra läskigast är de "seriösa" endast för oss "25+". Huuga. Fast jag tror att ännu bättre än dejtingsajter är sajter som inte är uttänkta att fungera som sådana utan där man bara gör en massa DAMP-skadade saker och ser vad som händer. Det tråkiga är att inga brudar verkar hitta dit. |
| Skrivet av Simon, 2003-08-15, 21:47 |
Dr. Phil, min Universum-bok längtar efter dig också, så påminn mig några fler gånger så kanske jag svänger förbi med den på måndag. Nu har jag lagt den i väskan. |
| Skrivet av dr. Puterman, 2003-08-15, 23:57 |
Oj, Åkerlund Online hade jag nästan glömt bort. Den är lite bizarr, mest kanske för att jag är så väldigt polemisk där. Men det är jag på Nutiden också, ett faktum som fick mig att lägga ned satsningen (tillfälligt). Annars tycker jag beskrivningen av att känna någon är bra. Man kanske kunde lägga till att man känner någon när man förstår vad som är allvarligt för denne. Ibland är det ju också så att man lär känna en person som skojar hela tiden och sedan visar sig ha ett starkt engagemang av något slag. Jag trodde t.ex att du (Simon) mest var intresserad av att programmera och spela gitarr, men mindre eller ingenting av politik och livsåskådning. I och för sig är det inte så konstigt med tanke på att jag mest hörde om era interaktioner med David (Mondelore), och där kanske man helt enkelt tröttnar på allt som har med tro att göra. |
| Skrivet av Jöns Åkerlund, 2003-08-16, 18:09 |
Tja, jag växlar lite i mina intressen. :) Vad som är intressant idag var nödvändigvis inte intressant igår. |
| Skrivet av Simon, 2003-08-18, 14:51 |
Att lära känns någon innebär alltför ofta att avtrubbande komma underfund med denne, att som en samfundsbornerat trygghetsskapande ritual utrannsaka, infoga, nedvärdera denne någon till allmänmänsklig, eländig, lätt handhavd begriplighet. Så står det i stycke 65 (>>Vi som gått igenom så mycket tillsammmans.<<) av kapitel I (>>Asocial livsföring<<) i Nikanor Teratologens bok "Apsefiston" (Vertigo förlag - klicka på mitt namn ovan om du vill dit). Så mycket mer vet jag inte om jag har att tillägga, kanske undrar jag lite hur Nikanor skulle formulera de tillfällen som inte är alltför ofta. Så kommer jag att tänka på hur man lär känna en människa. Först tar man i hand och presenterar sig och sen försöker man hålla masken men allt eftersom man gör bort sig mer och mer så slutar man genera sig och så till slut står man där degenererad med sin egen skit upp till anklarna och upptäcker att den andra fortfarande håller masken... Ibland säger människor man räknat ut och börjat tänka på som möbler saker som får en att närmast handlöst falla i det nya underbara djup de visat. Jag känner plötsligt igen mig själv och mina dygder i det möbeln skämtat fram. Om jag nu frågar hur, om överhuvudtaget, ni känner mig - kommer ni då att definiera mig som Simons kompis från Skellefteå, han med de kvasiintellektuella inläggen på bloggen? Sista frågan: Kan man känna någon utan att ha något att hämta från densamme? |
| Skrivet av Jon <jonlundmark@hotmail.com.som.vanligt>, 2003-08-19, 00:36 |
Jag känner mina löss på gången. |
| Skrivet av Mamma, 2003-08-19, 00:38 |
Och du som svor att du aldrig skulle använda mina talesätt när du själv blev vuxen. |
| Skrivet av Mormor, 2003-08-19, 00:39 |
Jöns, om du gillar Guilty Guilty så har jag ett tips på en skojig grej, nämligen "bostad sökes" på hörnan (att klicka på mitt namn funkar kanske, annars är det http://hornan.org/hornan/BostadSökes). Fast du kanske redan läst dem? Alla andra: Damn you, all of you! Resten: Kolla in "bostad sökes" ni med! |
| Skrivet av Jon, 2003-08-24, 15:00 |