Simons blogg

Vi kom dit rätt sent, missade David Sandström som Jonas sa var jättebra. Men det säger ju Jonas om alla Norrlandspatrioter. Hihi. Men vi såg i stället en annan tjurig norrlänning: Mattias Alkberg. I spöregn, vilket på något vis passade utmärkt till Alkbergs gnälliga punk. Som var jättebra. [En grej jag tycker är synd är att de fastnade för namnet "Mattias Alkberg BD". "Mattias Alkbergs begravning" och "Mattias Alkbergs lungor" var ju så otroligt mycket bättre namn. Begravningen gillade visst inte farmor, respekt för det, men "...lungor" är väl ett trevligt namn?] Jag tycker Mattias är en helskön kille. En grej som karakteriserar honom är när han avslutar och säger "tack så jättemycket, ni har varit en fantastisk publik" eller nåt sånt, och sedan slänger upp ett "fuck you"- finger mot publiken, som en reflex. Sen, en liten stund senare, när folk är på väg därifrån [fast det här såg inte jag, men Jonas berättade] så kommer han ut på scenen igen och ber om ursäkt. Det var inte meningen att rikta "fuck you":t mot publiken, utan mot trummisen, eller hur det nu var. Skitbra.

Men då jag stod där i spöregnet så tänkte jag litegrann att jag ville vara inne i Allhuset. Där skulle Sophie Rimheden och hela Mitek-gänget spela abstrakt minimalistisk electronica. Men nu var det kört. Kööö. Och det ska fan vara en Stockholmsfestival för att man ska behöva köa i tvåhundra år för att komma in och se vissa artister. Det dumma är att jag misstänker att merparten av de som är där inne inte är där för Sophie Rimheden eller Johan Fotmeijer, utan för klubben (denna kväll, PuNK och Metropolis) och värmen. Medan folk (som jag) som vill se en viss artist stängs ute. Lite synd. Tycker jag.

Men! Molnen sprack upp och jag kom återigen ihåg att det är ju därför man är på musikfestival. För att molnen spricker upp och solen kommer fram. Vi gick och såg Monkeystrikes, du vet hon som sjöng med Souls och som gjorde "adios amigos" med Marit och som heter typ Cecilia... Nordlund? Hennes band. Jag tyckte det var bra.

Ja. Vi hade vid detta lag blivit ett ohanterligt stort gäng - jag, Henrik, Pernilla, Johan, Malin, Jonas, Åsa, Cecilia - så de tre sistnämnda gick och såg David & The Citizens medan vi andra såg Kung Henry (den värsta). Kung Henry var stundtals helt briljant, när han körde sina spoken word grejer. Emellanåt var det lite trist dock, t ex när sidekicken skulle få köra sin grej över nåt eminembeat, om jag minns rätt. Skittråkigt. Men Henry var bra.

Ja... Sen CDOASS.. Som jag hade för mig att jag sett förut, men jag kommer inte ihåg så mycket. För det här var ju riktigt bra svängig new wave-pop. Så här borde Franz Ferdinand låta. Hehe. De presenterade sig f.ö. som "Hej, det är vi som är The Rapture från New York". Kuligt. Men de gör sin grej bra tycker jag. Sen såg vi väl lite Nicolai Dunger också. Men nu ska jag dra till festivalen igen. Bye bye.

Min rapport från fredagen