Berättelse med bilder från Oratoriekörens resa till Värmland under Kristi Himmelsfärdshelgen 2005

Tycker du att något saknas? Hör av dig!
Senast ändrad 2005-06-05

Onsdag
TorsdagFredagLördagSöndagRepertoaren


Lördag 7 maj
Dagens uppgift var konsert i Karlstad domkyrka. Innan dess var det hopp och lek för de som inte ville följa med till linneväveriet i Klässbol.



Korister sågs promenera på många håll på gator och torg, och själv tog jag tillfället i akt att visa upp de alabastervita spirorna i årets första shortsväder. Det var bara kallt i skuggan, jag lovar, vill jag säga till tvivlarna.



Halv tre övade vi på några starter inför konserten. Akustiken i dômen var den bästa hittills på turnén. Rejäl efterklang, men inte alltför lång så att tonerna grötar ihop sig. Man får hjälp att sjunga. Repet blev inte långt, en halvtimme ungefär.





Efter fika i församlingshemmet vid femtiden började vi förbereda oss för konserten. Fram med gradängerna, och anspänningen stiger. Ett 70-tal karlstadbor hade hittat till kyrkan denna dag. Skarp konkurrens av bra väder och en kör från Piteå som konserterade samtidigt i en annan kyrka gjorde sitt till. Den sista konserten blev också den mest lyckade, kändes det som. Det mesta satt som det skulle, även om det slet och sjönk på några ställen.

Under dagen märkte jag att min nyckelknippa inte stod att finna någonstans. För mitt inre såg jag mig få byta lås på lägenheten, bilen, arbetsrummet och en hel drös andra saker. Efter att ha fått Vollmars hjälp att söka igenom bussen – utan framgång – var jag beredd att ringa kantorn i Sunne för att få stället där jag bytt om genomsökt. Men lycka! De hade hamnat dolda i dubbelsängen på rummet, och jag kunde följa med körflocken till middagen på Valfrids trots allt.



Den sistnämnda blev en väldigt trevlig tillställning. Rolf med fru var med, och vi ägde stället genom att sjunga några låtar till de övriga restaurangbesökarnas inte helt odelade förtjusning. En stund in på kvällen blev vi också ombedda att sjunga ”Ja må hon leva” tillsammans med ett sällskap som firade ett födelsedagsbarn. När vi brutit taffeln fortsatte firandet in på småtimmarna.


Jan och hans fru Sonja blev ordentligt tackade för den fantastiska middagen i början av turnén.

Efterfesten hos Claes och Bertil samlade några få tappra partydjur – men tog ganska snart slut när det visade sig att det starkaste som bjöds var whiskypraliner och vatten. Dessutom var det ju faktiskt en dag i morgon också.

Och det blev afton och det blev morgon den femte dagen.

Onsdag TorsdagFredagLördagSöndagRepertoaren

Text: Bertil Born | Bilder: Per, Kristina, Anna, Kurt, Lisa och Vivi-Anne.